Drama med Gunilla Fihn

Teater och drama har alltid legat mig varmt om hjärtat, dels både som åskådare men även att själv vara en del i teatern. Gunilla Fihn på Borås Högskola har föreläst för oss om Forumteater och Forumspel och vad det handlar om, jag hade inte hört talas om forumteater förut och var nyfiken på vad det innebar. Forumteater och forumspel handlar om att utrycka sig för att utforska, förstå och förändra verkligheten. Analysera motsättningar och konflikter under kreativa former. Vi studenter fick vara mycket delaktiga under workshoparna, bland annat fick vi göra värderingsövningar, där vi fick välja bland fyra olika hörn när ett påstående stämde bra in på oss.

 

 Vi fick även skriva en händelse som vi sedan spelade upp för övriga gruppen. Sedan fortsatte vi med STOPP övningar där åskådarna fick ropa STOPP och hoppa in i handlingen och byta ut en spelande student. Det var roligt och handlingen i teatern förändrades. Det uppgav till mycket skratt och diskussioner. Jag kan tänka mig att det kan vara bra att arbeta med det bland förskolepersonalen. Till exempel på ett APT eller något annat möte. Det kan nog göra så att många konflikter och  underliggande irritation kan komma upp till ytan och på så sätt kan man försöka lösa konflikter och skapa en sammanhållning som kan stärka gruppen.

  I läroplanen står det att pedagogerna ska ha som mål att stimulera barns samspel och hjälpa dem att förstå och att bearbeta konflikter och även lära sig att reda ut  missförstånd, kompromissa och kunna respektera varandra ( Lpfö 98, rev 2010 s.7).  Jag tror att det kan vara en bra övning för att arbeta mot det målet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi pratade även hur vi som pedagoger ska förhålla oss till barnen, bland annat att vi ska förklara instruktioner tydligt, välja rätt ord för barnen, vara en förebild som agerar positivt och med humor (glimten i ögat). Jag som pedagog skall alltid dela in gruppen, så det inte alltid blir samma konstellationer (att bästa kompisar väljer varandra). Vi pedagoger ska även vara med i barnens lekar men även kunna ta roller som innebär att man går in och ur lekar lätt.  Min upplevelse från verkligheten är att så här är inte alltid fallet. Det är inte så jätte ofta som jag ser pedagoger leka i barnen lekar. När jag ifrågasatt detta har jag ofta fått svar att man inte vill störa barnen i leken utan låta dem leka själva och få en chans att utvecklas själva. Jag tror på en kombination, ibland är det nog viktigt att låta barnen vara i fred, men är man som jag att man gillar att leka så får de nog dras med mig i bland i deras lekar! Skämt åsido, det gäller nog att vara lyhörd och känna av när det passar eller inte.

 

Gunilla pratade även om att använda drama som lärande media, att genom handling i det fiktiva och reella pröva, studera och åskådliggöra för att kommunicera och skapa mening i - om - genom- med och varför.

 

 

 

 

 

 

En annan övning som vi har gjort under Workshoparna i  Drama är en gruppövning där vi skulle utgå från en bok som vi skulle kunna använda oss av när vi arbetar med drama med barn. Vi fick planera ett drama tillfälle som vi skulle kunna använda oss av i en barngrupp. Momentet skulle innehålla bland annat en inledning, en uppvärmning, en chans till reflektion och avslutning. I min grupp valde vi att arbeta med boken "Historien om någon". Jag och de andra i min grupp valde att använda sig av en garntråd när vi skulle presentera boken. Vi hittade ett långt garnnystan inne i förrådet och lade ut en liten hinderbana för de övriga i vår grupp. De fick krypa, klättra, gå runt och följa tråden. Övningen skapade samspel och de fick chans att öva på sin motorik och koordination. Det kändes som vi fick till en bra presentation och det gav även inspiration för att prova detta i barngrupp i framtiden. Tänk vad spännande för barnen att följa en tråd och få krypa och uppleva nya spännande saker. En övning för alla sinnen.

 

 

 

"Förskolan skall sträva efter att barnen utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Lpfö 98 rev 2010, s.10).

 

 

Referens:

 

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Gunilla Fihn. Workshop Drama 1 och 2. Borås högskola

Bild med Mats Andersson

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande (Lpfö 98 rev. 2010 s 7).

Jag blir alltid lika glad när jag kliver in i bildsalen. Jag känner för att sätta i gång och skapa och pyssla med en gång. Det är fantastiskt att vi har tillgång till så mycket material.

Tänk att få ha möjligheten att ha en sådan här ateljé eller lokal i verksamheten ute i förskolan. Jag tror att det skulle inspirera barnen at skapa mer och få en chans att utrycka sig i bild och skapande. Av egen erfarenhet så vet jag att barn gärna inspireras när material ligger framme. Som hemma hos mig till exempel, ser mina barn vattenfärger och penslar så vill de börja måla på direkten. Tänk att alltid  ha material framställt, jag tror att det skulle gynna skapandet i förskolan.

Mats Andersson föreläste för oss om hur olika bilder ser ut, en bild kan vara konkret, vilket innebär att jag som betraktare kan se vad bilden föreställer. En bild kan även vara abstrakt, då är det inte tydligt vad bilden föreställer. Det kan då handla om en tolkningsfråga, hur jag som betraktare upplever vad bilden föreställer. Jag gillar konst och bilder som både är abstrakta och konkreta, men mina egna tavlor på väggarna hemma är mest av det konkreta slaget.
Jag reflekterade hur min egen yrkesidentitet ska bli när man väl är ute och arbetar. Kommer jag vara med konkret eller är jag en abstrakt person? Gillar jag att "gå utanför ramarna" eller vill jag ha en tydlig linje och trygghet och veta exakt hur det ska vara?
Jag tror på en kombination av både abstrakt och konkret, det kan vara bra med tydliga linjer men även att man som pedagog har utrymme för spontanitet och ibland "gå utanför ramarna".

Under våran dag med Mats fick vi skapa egna bilder. Vi fick välja en bild som vi tyckte tilltalade oss. Jag valde en bild med en orchidé, vilket är min favoritblomma. Vi skulle återskapa bilden på olika sätt, dels att vi skulle måla av den med kol-pennor, vi skulle måla med färgkritor och dels klippa ur silkespapper och klistra så det liknade originalbilden. Mycket roligt och en bra idé att ta med sig till förskolan. Det kändes som ett fritt arbete eftersom vi fick mycket valmöjlighet, men vi var ändå styrda av en idé. Det kändes lätt att sätta i gång, ibland när det är het fria tyglar kan det upplevas att det är lite trögt att komma i gång.vNågot som kändes ovanligt var att vi inte behövde snåla på materialet när vi skapade våra alster. Det är ju annars vanligt förekommande när vi är ute i förskolorna. Jag har varit på förskolor där barnen har fått använda sig av MAX 2 ritpapper (!) per dag. Hur ska barnen då kunna bli kreativa om de hela tiden känner att de inte har möjlighet att skapa så mycket som de vill?

Mina erfarenheter från förskolan så handlar det mycket om att barnen ofta gör ifyllnadsteckningar. Där pedagogerna har kopierat upp olika slags bilder och mönster som barnen sedan färglägger. Det kan säkert vara bra på ett sätt men ibland känner jag att det kan hindra kreativiteten. Jag föredrar hellre att barnen får skapa sina egna kreationer och gillar att använda mig av vattenfärger och kritor.
Jag tycker om att inspirera barnen och låta dem skapa olika verk och mönster. Jag blir glad när jag kommer in i en förskolan och förskolan ser ut som barns konsthall med deras teckningar och bilder på väggarna.

Smörgåsbord med bildmaterial

 

Här har jag målat av min orchidé med kolkrita

 

 

Mönster av min uppkopierade bild.

 

 

När jag tänker mig en bildaktivitet i förskolan så är det viktigt att planera sin aktivitet. Jag vill vara förberedd och jag vill veta att allt material finns på plats och allt annat som jag behöver, jag vill även vara påläst om det gäller något som barnen behöver veta mer om så att jag kan ge den informationen till barnen. Sedan håller jag med det som Ann-Marie Körling skriver i sin bok  Nu ler Vygotski att allt planerat innehåll behövs inte göras. Då har ju läraren uteslutit barnens förmåga att vara medverka och samverka. Detta strider ju även mot läroplanen där det står att barnen skall ha elevinflytande (Körling, 2012, s.205). Även här tycker jag att trots att jag som pedagog är förberedd med vissa moment, så ska jag kunna vara förändringsbenägen och låta barnen vara med att påverka utfallet i aktiviteten. Det är så vi kan lära oss av varandra och ta del av varandras kunskaper. Bild handlar ju om att skapa och då känner jag att man ska tillvara på barnens egna kreativitet.

 

Referens

Referens:

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1, uppl. Stockholm: Liber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev.utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http: //www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Mats Andersson, Bild, Borås Högskola  

Kommunikation utifrån ett specialpedagogikt perspektiv

Den 23 februari hade vi en workshop/föreläsning med Camilla Carlsson på Borås Högskola. Den handlade om kommunikation ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Vi pratade om AKK (=Alternativ och kompletterande kommunikation) och TAKK (= Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation).

Den här workshopen kändes väldigt relevant för utbildningen och det kändes som den behövs eftersom det handlar och  används mycket tecken som stöd ute i förskolorna. Tecken som stöd har jag stött på dels under VFU:n och även under tiden då jag har arbetat som vikarie i förskolor. Mina egna barn kommer ofta hem från förskolan och visar något nytt tecken som de har lärt sig i förskolan. Det känns som tecken är till för alla och alla kan använda sig utav det. Det känns ju även bra att barn kan prata med tecken sinsemellan.

Det är ett bra alternativ för många barn som har svårt att göra sig förstådda eller inte har förmågan att kommunicera med omgivning verbalt på det sätt som han eller hon önskar. Med hjälp av enkla medel kan både kompisarna, personal eller föräldrar förstå barnet och det behöver inte bli så många missförstånd.

Jag tycker själv att det är bra att förstärka vissa ord i förskolan och jag har sett under VFU perioder och när jag varit ute och arbetat att sånger brukar förstärkas med vissa tecken, exempelvis så som mellanmålssång eller "I ett hus i skogens slut". Barnen brukar ofta vara positiva att hänga med när det gäller tecken.
Som Tisell skriver att en del barn lättare att minnas ett handtecken än om ordet nämns muntligt. Med hjälp av tecknet så ser de ordet. För barn ska det ska vara lättare att minnas en rörelse än ett muntligt ord (Tisell, 2009 s. 12).

Vilka barn är då i behov av att använda tecken? Jag anser att det är viktigt att vi som arbetar i förskolan är observanta när det gäller barns språkutveckling, vi kanske kan upptäcka om ett barn hör dåligt eller om barnet har svårt med språkförståelse eller följa instruktioner. Många barn som har en hörselnedsättning kan komma att missa den tidiga kommunikationen som behövs därför är det viktigt att få hjälp snabbt.

Camilla tog upp statistik som visade att flickor brukar ha svårare att förstå medans pojkar brukar ha svårare med talet. Camilla tog även upp att det kan vara lätt att missa de blyga fickorna, de kanske bara döljer att de inte förstår genom sin blyghet.
Det känns viktigt för mig att ha som mål att försöka fånga alla barnen och se om barnen hänger med eller förstår. Det känns som det är viktigt att fånga upp barnen i ett tidigt skede och ju snabbare ett barn får hjälp desto bättre för barnet. Allt som gynnar barnens lärande och att underlätta för dem känns relevant för mig. Genom att använda sig utav mycket sångstunder, spela spel, diskussioner och lek känns det som man som pedagog kan få en inblick hur barnen ligger i utvecklingen och hur barnen kan behöva utvecklas i språk och kommunikation.  Sedan är det förstås viktigt att låta barn få utvecklas i sin egen takt och att komma i håg att alla barn är olika och utvecklas i sin takt. Jag brukar använda mig av mitt eget citat:
 "Det viktigaste är inte att utveckla sig snabbt utan att man utvecklar sig framåt"

Kursmålet som handlar om att redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter kan placeras in bland annat under detta inlägg.


Vad är då kommunikation? Kommunikation betyder "att göra gemensam". Det behövs både en sändare och mottagare i kommunikation. Ett utryck som Camilla nämnde: " Vi behöver något att säga, ett sätt att säga det på och en anledning att säga det".

Babblarna är en bok som är bra för språkutvecklingen. Jag har själv använt den med mina egna barn.

Vi fick även lära oss lite om teckenspråk och det var väldigt kul. Jag blev sugen på att lära mig mer. Jag tycker inte att det var så svårt som jag trodde att det var utan en hel del är ganska logiska. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att gå en teckenspråkskurs. Jag tycker att det är synd att det inte ingår i vår utbildning.

Bild som visar hur man säger äpple på teckenspråk

Det är viktigt att komma i håg att det inte är enbart genom tal som vi människor kommunicerar utan vi kan använda många olika sätt, som genom tecken eller genom att använda vår kropp. Vi kan även använda oss utav bilder, talande hjälpmedel/datorer, symboler och olika föremål.

Ur läroplanen:
"´Förskolan skall sträva efter att varje barn: utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra"

Kursmål att redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter kan bland annat hamna under detta inlägg.

Referens:


Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1. uppl. Lidingö: Hatten

Camilla Carlsson, Borås Högskola, 2015-02-23

Matematik med Carina Mattson

I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att barnen ska få chans att använda matematiken för att kunna undersöka och reflektera över olika lösningar (Lpfö 98, rev 2010, s10).

Under en fredag på Borås Högskola fick vi chansen att träffa Carina Mattson som lärde oss hur vi kan arbeta med matematik i förskolan.
Det var väldigt intressant och det gav mig många idéer som jag vill förverkliga med barn. Carina arbetar vanligtvis som förskollärare men är även ute och föreläser om hur man kan arbeta med matematik med barn i förskolan. Carina hade med sig massor av material som hon hade dukat upp för oss. Det var roligt att hon hade lagt ner så mycket tid och kraft för att vi skulle få ta del av allt hon hade att visa oss.

Carina visar sina "röstningsrör"

Carina visade oss bland annat hur hon använde sig utav rör och bollar när barnen skulle rösta om något, röstningen kan handla om många olika saker, exempelvis vad de vill göra på sin utevistelse, vad de vill äta för frukt på samlingen eller vad de har för åsikt om olika saker. Det visar barnen på ett roligt och enkelt sätt hur demokrati kan visas i förskolan.
Ett mål i förskolan är att verksamheten ska sträva efter att varje barn får chans att utveckla sin förmåga att uttrycka tankar och sina åsikter och då få möjlighet att påverka sin situation (Lpfö 98, rev 2010 s. 12), då känner jag att denna aktivitet som Carina visade kan med fördel användas för ett steg till det målet.

Vi fick även andra bra tips och idéer som exempel att inte använda sig av material som kan spricka eller gå sönder (på grund av skaderisken) och var vi som pedagoger kan hitta prisvärt material.
Carina visade oss  en "mat och sov klocka", där kan vi visa tid på ett enkelt och lätt sätt. Sätta visaren på den aktivitet som sker just nu, fruktstund, vila, lunch  eller något annat som barnen tycker är viktigt. På detta sätt visar man tid på ett enkelt sätt, och visar hur en klocka fungerar. Carina hade bara använt sig utav en visare för att göra det lite enklare för barnen. Det kunde bli lite förvirrande med fler visare för barnen.



Mat och sov klocka

Carina pratade också mycket om miljön i förskolan, hur vi kan ta vara på situationer i hallen när barnen klär på sig, att vi benämner vad det olika sakerna heter och att vantar är i par, hur många skor har du?, färger på sina kläder. Det finns så mycket som vi kan ta vara på och det är kul och bra att få tips och råd.

Vi pratade om olika spel som vi kan göra tillsammans med barnen, och det är bara fantasin som sätter gränser. Carina visade en väska som hon brukade använda sig i utemiljön, den innehöll mycket smått och gott som kan vara bra att ha för upptäcktsfärder i naturen. Carina hade bland annat packat ner: kikare, kamera, burkar att plocka insekter i, förstoringsglas, sax, ståltråd mm.
En sådan väska skulle alltid kunna vara färdigpackad så att man som pedagog lätt kan ta med sig den. (Man kan ju lägga plåster i också som kan vara bra att ha vid behov).

I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att barnen ska få chans att använda matematiken för att kunna undersöka och reflektera över olika lösningar (Lpfö 98, rev 2010, s10).

Det är bra som pedagog att ta tillvara på barns intresse och att vi som pedagoger tar tillfället i akt och ser lärandet i stunden. Genom att ställa problemlösarfrågor till barnen kan det få barnen att börja reflektera och det kan stimulera barnens tankar (Eriksson, 2004 s.13).

Ett spel som vi kan göra på oändligt många vis, vilken sak ska bort, vilken lever i vatten etc.

Carina föreläste mycket om vad vi kan göra i vår närmiljö och vad vi kan använda oss utav ute i samhället , när vi går till skogen, leka olika lekar i naturen. Carina visade även mycket bilder från Timmele förskole gård. Jag tycker att det såg väldigt fint ut och det skulle vara väldigt givande att få vara med om ett sådant projekt att bygga upp en utemiljö för barnen på det sättet. Jag tänker på hur mycket demokrati barnen skulle få uppleva om de skulle få vara med och påverka hur gården skulle se ut och rösta om olika alternativ. Det hade varit givande att låta barnen påverka i största möjliga mån.

Carina hade tagit med sig mycket inspirerande material som vi fick ta del av.

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Matematikspaning av C. Eriksson C. Mattsson & C. Strömbom Nämnaren 2004(1)   http://ncm.gu.se/pdf/namnaren/0814_04_1.pdf

 

 

Besök på Textilmuseet.

Under en heldag fick vi besöka Borås Textil museum. På museet blev vi väl omhändertagna av Karin Olsson Lindström, som arbetar som museipedagog. Vi fick börja med att gå en rundvandring i lokalerna och det var mycket intressant att se. Mycket färger och härliga kreationer, jag tror att det skulle fånga en barngrupps intresse.

En av de färgsprakande kreationerna

Vi fick en visning på avdelningen som handlade om återanvändning i samband med textil, det handlade även om att väcka vår medvetenhet gällande tillverkningen av textil och dess inverkan på miljön.

Plåtskjul som bostad i Bangladesh. Vi kunde gå in i det så vi fick en bild av hur det kändes på "riktigt".

 

Jag tycker att de vore bra att låta barnen få ta del av denna utställningen då jag tror att det kan få barn medvetna om vad egentligen textil är och hur man egentligen tillverkar kläderna som vi har på oss. Vi kan visa barnen att trasiga eller smutsiga kläder inte behöver slängas utan istället återanvändas, till exempel användas till textiltryck. Det skulle vara väldigt roligt att arbeta med textiltryck tillsammans med barnen, speciellt då det blir ett budskap med i bilden -återanvändning.  Vi behöver ju inte bara använda gamla kläder som tryckunderlag utan det finns mycket olika saker som kan användas som tryckunderlag, vanligt tyg som kan till exempel sys om till kuddar, trycka på dukar mm bara fantasin sätter gränser (Björkdahl Ordell, 2010, s.25).

Textiltryck på Borås Textilmuseum

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, ss10-11) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många utrycks former som bild såväl som sin förmåga att skapa med hjälp av olika tekniker, material och redskap. Arbetslaget ska ge barn möjlighet att förstå hur egna handlingar kan påverka miljön. Då tänker jag att textiltryck är ett väldigt bra sätt att nå detta strävansmål.


Karin pratade mycket om hur viktigt det var för henne att låta barnen vara med, många kan begränsas av att en barngrupp ska komma till  museum, då det finns en bild av att barn "fingrar på allt" och "inte kan hålla händerna i styr". Karin menade att man måste låta barnen få vara med och att ge dem utrymme. Varför ska vi alltid hålla ett barn i handen när det kommer till Museum och liknande? Det kan ju verka som om vi tycker att barnen inte kan bete sig.

 

Dagen avslutades med en genomgång av olika skadedjur som kan finnas på ett Museum och vi fick som avslutning tillverka vår eget skadedjur. Jag valde att tillverka en pälsänger. Jag använde mig av en gammal slips som jag stoppade med gammalt tyg,  jag sydde i hop den och lindade ett band med trådar kring larven. Ögon syddes på i form av knappar och som sista piff satte jag på en liten rosett på pälsängern.


Min egentillverkade Pälsänger....

 

 

 

Referens:
Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell

Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (Ny, rev. utgåva.) (2010). Stockholm:Skolverket

Navet

Vi har besökt Navet under två heldagar under denna termin. Det har varit två lärorika och intressanta tillfällen tillsammans med Anna Gunnarsson.

Ur läroplanen:
-Barnen skall ges möjlighet att utveckla intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,
-barnen skall få utveckla sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen,
-barnen skall få utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö 98 rev. 10 s.10).

Genom ett besök på Navet har barnen stor möjlighet till nämnda mål ur läroplanen.



Navet är ett Science center som ligger ett stenkast från Högskolan i Borås. På Navet kan barn och vuxna uppleva matematik, naturkunskap, teknik, hållbar utveckling på ett lekfullt och lärorikt sätt. På Navet finns det flera pågående utställningar och det som jag upplever som mest positivt är att alla får prova och röra allt. Det är väldigt intressant  och när jag kommer dit vill jag titta och prova på allt som jag ser.

Anna Gunnarsson talade vid första tillfället om Estetiska uttryckssätt i lärandet.  Vi gick en rundvandring, bland annat i Meccano verkstaden där man kunde testa på att konstruera själv. Jag fick genast tankar på att det skulle vara mycket givande och roligt att låta en barngrupp testa på Meccanoverkstaden.

 Något som alltid lockar barn är vatten och Anna Gunnarsson stannade till vid deras vattenland som verkar vara helt fantastiskt för barn. De har även byggt upp en fin butik i matematik rummet, där det även fanns många andra aktiviteter som var kopplade till Matematik på ett lekfullt sätt.

Bild från affären. Perfekt för barn när de ska arbeta med matematik

 

 

 

 

 

 

 

 Vi talade om Hållbar utveckling och det känns som ett ämne som ligger i tiden. Det är viktigt att vi öppnar ögonen och förstår vad vi gör med vår jord. Vi fick veta många häpnadsväckande saker som gjorde att man tänkte till lite extra:

-Endast 3% av allt vatten som finns på jorden är dricksvatten ( Resten är havsvatten eller förorenat vatten som inte går att dricka.
-Vi européer använder 98Kg plast per person och år.

Vi pratade även om olika sorters farlig plast, hur de var märkta och att vi kan hålla koll på märkningen på plasten så vi köper så bra plast som möjligt. Anna bad oss att skriva ner hur många saker i plast som vi hade rört vid från att vi gick upp på morgonen till vi hade träffats på Navet kl 09. Jag fick ihop hela 25 stycken olika plastartiklar men jag var långt ifrån "värst".

Vi fick skapa hållbar konst med ett budskap, en sak som var riktad till vuxna och en sak som var riktad till barn. Jag bildade en grupp med Anna och Elisabeth. Vi virkade en shoppingkasse av gamla plastpåsar, budskapet var att det var bra att tänka på att ha en "handlingskasse" så att man inte alltid behöver köpa nya påsar när man handlar.
Som barnens aktivitet gjorde vi en returpappers korg, där barnen skulle kunna lägga sitt pappersskräp. Vi skapade returpapperskorgen genom att använda gammalt papper - återanvändning. Budskapet var att återanvända gamla saker för att tillverka nya.

Den virkade handligspåsen.



Returpapperskorgen -gjord av papper

´
Vi fick chans att experimentera och laborera under vårt ena besök på Navet.  Något som var väldigt lustigt var att vi skulle få använda oss utav något så märkligt som fis-saft (!) Vi experimenterade även med matolja, bikarbonat och citronsyra.  det blev olika färger beroende vad som hälldes i rören och på vilket pH- värdet blev. - Mycket spännande att prova i förskolan! 
Jag har varit med i en barngrupp som besökte Navet (under min VFU) och då gjorde vi snarlika experiment och det var väldigt uppskattat!

 

 

Anna Gunnarsson som är författare till "Draken Berta" visade oss lite bilder och text från hennes nästkommande bok - verkar vara väldigt bra! Anna lärde oss lite tips angående bokskrivning och vi fick börja skriva en egen saga, jag och Ida valde att skriva om ett Troll som bodde i skogen och han skrämde barn men innerst inne var han snäll.

Navets Anna Gunnarsson är författare till "Draken Berta"

Dagarna på Navet var oerhört givande och jag tacksam att jag fick chans att prova alla dessa roliga och lärorika saker.

Läs mer om Navet på http://www.navet.se


Referens:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Workshop Musik med Karin Lindahl

Vi har haft två stycken workshops i musik och dessa har gett mig massor av nya kunskaper och erfarenheter att ta med mig ut i verksamheten. Vi har lärt oss om puls, noter, rytm, olika sånger, fått lära oss att spela instrument så som bland annat  gitarr (!) och trummor. Dessa två tillfällen har gett mig mer självtroende och jag vågar lita mer på min egen kompetens. Att arbeta med musik i barngrupp är alltid uppskattat och nu har vi fått många ramsor och sånger som vi kan använda tillsammans med barnen.

 

 

Vår grupp "in action".

Musik är så mycket mer än bara "att sjunga en sång". I musiken får barnen bland annat chans att träna sin motorik, både grov och finmotorik, genom olika rörelser som barnen kan använda sig av, de kan lära sig att känna rytm och puls i musiken, träna rumsuppfattning, jag-du-vi begrepp, träna sin balans, avslappning, gruppkänsla, träna samarbete, lösa olika uppgifter, följa instruktioner, ge instruktioner, härma, uppfatta situationer och  genomföra aktiviteter.

Till Workshop 2 i musiken skulle vi ha planerat och genomföra en musikuppgift och presentera den inför resten av gruppen. Här använde vi oss av de Didaktiska frågeställningarna:

-Vad?
-Material
-Vilken metod?
-Varför, Vad vill jag att barnen ska lära sig?

Tillsammans med min vän Elisabeth genomförde vi "Tio små indianer", det kändes bra och verkade vara en uppskattad presentation.

Dessa två workshoparna i musik har inneburit mycket skratt och positiva minnen som jag vill ta med mig ut i arbetslivet. Jag tycker om att använda mig av musik som uttrycksform och det fungerar för barn i alla åldrar.

Ur läroplanen:
"Utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama"

Referns:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Didaktisk material

Den 26 januari 2015 hade vi en föreläsning/Workshop på Borås Högskola angående Didaktiska material. Vi ska tillverka ett eget Didaktiskt material och ta med oss ut på vår VFU-period. Workshopen gav mig en hel del spännande idéer.

Didaktiska frågeställningar som Lena Lyckeståhl tog upp:
- Vad ska undervisningen innehålla?
- Hur ska detta göras tillgängligt?
- Varför ska man lära?
-Vem är det som ska lära?
-När ska man lära?
-Med vem ska man lära?
-Var ska man lära?
-Vem bestämmer lärandet?

Dessa frågeställningar kommer att ligga som grund när jag tillverkar mitt Didaktiska material som jag senare kommer att presentera här på bloggen.
Användningen av olika material är oändligt och att ha god fantasi och vara kreativ som pedagog är nästan ett måste. Som pedagog är det bra om hen kan se användningsområden av olika material , som att till exempel återanvända gamla knappar när barnen ska arbeta med sortering i Matematik eller att använda gamla toalettrullar när vi ska öva våra sinnen i exempelvis lyssningsövningar.

Lena tog upp att det kan vara en fördel att ta vara på sina egna kompetenser och spinna vidare på sådant som intresserar mig och på sådant som jag tycker är roligt.

Källa:
Lyckeståhl, Lena 2015-01-26 Borås Högskola

Besök på museum i Göteborg

En solig söndagsmorgon i februari packade jag in mig och min familj (man och barn) i bilen och styrde kosan mot Göteborg. Vi skulle besöka tre olika museum och vi började med Göteborgs Stadsmuseum. Förväntningarna var på topp och barnen var mycket exalterade. Jag undrade tyst för mig själv om jag hade skruvat upp deras förväntningar lite väl mycket.
Vi beslutade oss för att först gå upp till våningen där Barnens museum fanns. Det var mycket folk där, majoriteten helglediga familjer med barn i alla åldrar. Det var barnvänligt ( förutom en ganska brant och farlig trappa som inte passade in ur barnsäkerhetssynpunkt) och barnen kunde gå (läs springa) omkring helt själva och undersöka de olika aktiviteterna, som bland annat var att åka spårvagn i Göteborg, klättra på klättervägg eller leka Kafé. När barnen lekt klart bestämde vi oss för att gå genom Medeltids avdelningen på väg ner till utgången. Det var spännande för barnen att se på svärd och stora biblar men avsaknaden av människoskelett och levande mumier var ganska stor.

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi kände oss klara på Göteborgs Stadsmuseum, tog vi oss vidare. Nästa anhalt fick bli Hasselbladscenter. Barnen verkade vara väldigt intresserade över att få gå till ett nytt ställe, dock verkade de bli lite besvikna när vi väl var på plats. Jag fick frågor som "Är det allt?", "Var ska vi leka"?. Bilderna i utställningen verkade inte roa barnen jätte mycket och för oss blev det ett ganska kort besök. Jag lät barnen styra denna dag och gick deras vilja till mötes. Jag tror inte att jag hade tagit en barngrupp till Hasselbladscenter. Det fanns inga andra barn där när vi var där och det verkade vara väldigt många konstintresserade människor som besökte Hasselbladscenter denna söndag och jag kände nästan som vi "störde" de andra människorna som var där. Kanske en felaktig känsla men det var så jag upplevde deras blickar i alla fall.

 

 

 

Sista stoppet för denna dag fick bli Världskulturhistoriska museet. Efter att jag hade gjort en del efterforskning hemma innan vi åkte till Göteborg var det detta museum som jag hade störst förväntningar på och jag hade rätt. Vi besökte utställningen "Jordlingar" och det var verkligen en fullträff för våran familj. Helt klart det bästa under dagen i Göteborg. Det fanns mycket att göra både för oss vuxna och för barnen. Vi gick runt och läste på skyltarna och lät oss följa med ut i rymden. Här fanns också utrymme för lek för stora och små barn. Hit hade jag gärna tagit en barngrupp.