Miljön kring det här museet är fantastisk vacker och det känns som en blandning av Astrid Lindgrens värld och en sommardröm på 1800-talet. Det är en bra miljö för barn då det känns barnvänligt och vackra miljöer för barnen att utforska och ta del av.
I närheten av detta museum finns även en fin lek plats, min tanke är att man skulle kunna avsluta ett besök på detta museum där när man går dit med en barngrupp.
När vi var där pågick det en utställning som hette "Broderier från 50- och 60- talet". Utställning var full med vackra broderier som vi kunde ta del av och titta på. Det fanns även en tv med ljud där man kunde t adel av en berättelse om just denna utställning.
På utställningen kunde barnen själva få brodera på en stor duk som låg på ett bord, den var jätte fin och det var roligt att låta barnen själva få brodera sitt namn eller vad de nu skulle vilja göra för vacker konstverk. Roligt att samla broderier från massor av olika barn.
Rolig idé att låta barnen göra något praktiskt när de besöker museum. Dels får de göra något med händerna och koncentrera sig men samtidigt får de en känsla och förståelse av själva utställningen som pågick, hur det känns att brodera och om det känns svårt eller om det är lätt.
Jag tror att det säkert kan inspirera barn till broderier och de kanske vill lära sig att brodera. Det kan b inspirera till broderi på förskolan/verksamheten.
Längre in i lokalen är det lite "läskigare", där ligger ett riktigt skelett från en kvinna.
Kvinnan kallas för "den gåtfulla kvinnan från Dannike". Kvinnan blev enligt museet begravd i en träkista för över 300 år sedan utanför Dannike.
Frågorna kring denna "läskiga"kvinna är många, varför blev kvinnan inte begravd på en riktig kyrkogård? Varför satt inte huvudet kvar?
Vi besökare fick ta del av att se hennes kista, hennes skelettdelar, kläder och skor. Det hela kändes väldigt mystiskt, läskigt och det var väldigt spännande och framför allt kusligt att ta del av utställningen.
Jag tror att barn kan tycka det är spännande men jag tror att det kan vara något otäckt för vissa. Kanske kan jag känna att detta museum var lite mer riktat till äldre barn. Dels med tanke på broderiet, att det var lite mörkt på vissa ställen i museet och med tanke på den döda kvinnans skelett. Det kan nog även vara bra att informera föräldrar om vad barnen fick se om det skulle komma upp frågor efteråt, jag tänker då främst på skelettet.
I läroplanen står det att arbetslaget på förskolan ska lyfta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor för barnen (Lpfö 98, rev 2010, s.9) och jag känner att ett besök på detta museum kan ge upphov till en hel del existentiella frågor, det kan vara ett bra tillfälle efter ett sådant här besök att låta barnen få diskutera och prata om detta. Det kan även vara bra att göra det spontant om det kommer frågor på museet.
 |
| Den döda kvinnan i sin träkista. |
Mina tankar efter att ha besökt flertal museum är att det kommer jag gärna ta med in i verksamheten när jag skall börja att arbeta. Barn som går på museum är ju oftast inte tysta utan de diskuterar och pratar med varandra. De får en gemensam händelse som de kan diskutera och uppleva tillsammans. Enligt Vygotskij ger givande händelser mycket gemensamt för barnen att diskutera och kommunicera och det i sin tur leder till språkutveckling (Svensson, 2009 s.34) och jag tror att besök på museum kan med fördel ge barnen givande upplevelser.
Referens:
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. 2., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar